sjuk.

Jag vill också ha det så...

Jag är förkyld och har feber.
inte blir det bättre av att vi har projektvecka nu heller,
så jag måste vara med eftersom vi spelar in vår film.
Det kommer att bli en hård, tuff och jobbig vecka och jag hatar att vara sjuk.

jag vill så mycket.

Snart så, snart är det dags.

Jag är trött, och ska nog gå och lägga mig.
Det är tråkigt att sova ensam.

ilike

Gud vad jag gillar Jessica.

omöjligt

Finns det verkligen någon mening med allt som sker?

Kan det vara möjligt att glömma en hel stad full med bekymmer?
När man vill utvecklas, gå vidare och bara glömma människor, går det även om allt förföljer än fram tills nu?

Och varför följer varenda liten människa efter en?
Kan man aldrig få vara ifred?


Gud vad jag längtar, till sommaren, till körkort, till Thailand.
Det var allt för stunden. Nu vankas det sömn.