omöjligt

Finns det verkligen någon mening med allt som sker?

Kan det vara möjligt att glömma en hel stad full med bekymmer?
När man vill utvecklas, gå vidare och bara glömma människor, går det även om allt förföljer än fram tills nu?

Och varför följer varenda liten människa efter en?
Kan man aldrig få vara ifred?


Gud vad jag längtar, till sommaren, till körkort, till Thailand.
Det var allt för stunden. Nu vankas det sömn.