.

Blä. Här sitter jag. Ensam. Jag har rast, min första på hela dagen. Det är ungefär 8 timmar kvar tills jag slutar. Då har jag jobbat 13 timmar. Med huvudvärk och kraxig hals. Det är inte så mysigt nu, men det blir asbra när jag är frisk och får lön! Gud vad jag längtar, verkligen. Jag längtar till Bulgarien så sjukt mycket nu alltså, det är verkligen nästan illa. Jag känner hur skönt det ska bli att ligga på stranden med en god drink i handen och göra ingenting, med Natalia. Åh, på lördag är det 2 veckor kvar, det är helt sjukt. Det kommer att gå fort, hoppas jag. Jag jobbar nu i helgen. Sen nästa vecka är det ju cityfesten, då går dagarna fort. Sen kör jag hem bilen till Söderhamn och sen ska jag packa väskan och dra iväg natten efter. UNDERBART! Gud, jag kan nästan inte prata, huvudet bultar men jag vill inte klaga. Chefen behöver alla och det har jag fått klargjort bestämt och tydligt imorse, även om smittorisken är hög. Sen är det vissa människor som sitter på sina höga hästar och tror sig veta allt, och sådant blir jag så irriterad på! Om jag inte gjort fel, så klargör inget för mig. Speciellt inte när jag vet precis hur det ska vara. Ursäkta mitt deppiga/arga inlägg men det är lätt att reta sig på saker när man är sjuk, och väldigt lätt att avreagera sig när man är sjuk också. Till och med. Men hörni, back to work. I x antal timmar.. Puss