Dörren smäller upp och jag blir livrädd.
Jonas kommer in och ser helt färdig ut.
Han har varit och tränat, nu kom han hem sjöblöt av svett.
Han tar av sig tröjan, tittar på mig och frågar mig om jag tror att han är klibbig. Han lutar sig fram och jag skriker. Han lägger bröstet på min axel, reser sig upp och ser sådär barnsligt belåten ut. Han ler.
Jag älskar honom, barnsligt mycket.
tisdag 12 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar