verklighet

Jag känner mig tom, utmattad. Yr, världen snurrar runt omkring mig och jag vill bara stanna upp, stå still.
Det känns som om jag har åtagit mig alldeles för mycket, men problemet är att jag har ingen aning om vad jag åtagit mig. Psykiskt utmattad, nästan ångest.
Jag har huvudvärk och jag inbillar mig att något tynger mitt bröst, gör det svårt att andas.
Jag vill gråta, släppa ut allt, bara jag får en möjlighet att bli av med det som tynger mig.
Jag vill bryta mig fri, jag vill kunna ta ett djupt andetag utan att känna någon begränsning.

Sakta blir det bättre, jag låter mitt positiva jag, mitt verkliga jag, komma upp till ytan igen. Mitt lilla jag krymper sakta, men då och då kommer det upp igen.
Mitt stora jag är den som borde bestämma. Mitt stora jag, med leendet och de positiva tankarna.
Mitt verkliga jag.