Choose

Take me for what I am.

Jag borde sova för längesedan egentligen, men sockerkicken håller mig igång. Den ger mig huvudvärk och min värld snurrar.
Runt runt runt.

Imorgon är en lång dag och jag är inte förberedd alls, oxsvansar och massa redovisningar. Hela dagen kommer att vara ett enda virvarr av olika texter och information. Helt blurrigt.

Jag märker ju redan nu hur jag är. Dock så hjälper sömnen förhoppningsvis. Jag vet inte om jag är trött eller om jag kan hålla igång hela natten, det återstår att se.

Vore det inte skönt med en nattlig promenad?
Du och jag, på tu man hand..
Har redan varit ute med en hjärtevän, och det var välbehövligt. Många tankar flöt upp och det är mycket som måste tänkas igenom och bestämmas inom en snar framtid.
För en framtid som är utformad efter mig.

Nu förändras så mycket, och det märks så väl. Men jag vill inte vara en del av det, inte ens en liten. Jag vill inte vara med om den mörka hösten och den dystra vintern. Jag vill bestämma själv, när - var och hur.

Har ni tänk på hur mycket tankar som flödar, det gör även kreativiteten, såhär på nattkvisten?
Man får ut så mycket mer än vad man får på dagen.
Jag älskar den känslan!

Jag undrar om jag ska ta och knäppa igång en film "The Bridges of Madison County". Vore skönt med en såndär tårdrypande film. Få ut lite av det där som ligger under och trycker.
Vi gillar att somna till film, visst gör vi?

Nej men hörni, man kanske skulle ta sig en till godisbit?

Puss