hanging in there

Jag sitter här, i skolan, på lektion. Jag har Engelska C och vi har kört igång med litteratur. Har gått igenom x antal epoker innan klockan ens slagit 10. Det är för tidigt för sådant, men jag får skylla mig själv. Men jag behöver det här. Det är vad jag har valt, och hur jobbigt det än kommer att bli så fixar jag det.
Det vet jag.

Läraren öppnar dörren och kylan tränger sig genast in i klassrummet. Jag kommer på att jag ska blogga, och vill ha en bild med. Jag hittar den perfekta bilden för att beskriva frustrationen.

Jag är inte gjord för Sverige. Jag är gjord för minst 25 graders värme. Jag är less på Sveriges väder, det pendlar hela tiden. Hösten är här, det är jättetråkigt och allt är grått. Men jag tänker göra det bästa av situationen. Tända ljus, varm oboy, tofflor och krypa upp i soffan med en filt och se på film. Det ska jag göra resten av året. Det är min höst.

Mina tankar fortsätter att vandra tillbaka till tiden i Bulgarien, jag förstår inte hur jag kunde längta hem. Inte ens lite. Jag hade det så bra, så varmt, så underbart - och jag ville hem?
Jag visste förstås att det skulle bli såhär när jag kom till Sverige, att jag då vill tillbaka.
Nu måste jag hålla ut ett år, ett år tills jag får känna det igen. Känslan jag får när jag sitter i planet. På väg någonstans, där det är varmt. Känslan jag får när planet landar, när man får sätta ner fötterna i ett annat lands mark.
Jag känner abstinensen redan nu.
Thailand. Thailand. Thailand.

Som sagt. Jag är inte gjord för Sverige, jag passar inte in här. Klimatet och jag går inte riktigt ihop.

Puss