fuckin' thoughts

Jag ljuger om jag säger att jag inte längtar tillbaks.

Det är något speciellt med luften ute hos mamma. Havsluften.
Det får alla tankar och funderingar att krypa upp till ytan, det finns liksom inget stopp. Man är nästan tvingad till att tänka tänka tänka.

Jag har tänkt jävligt mycket på mitt liv ikväll, fram och tillbaka.
Jag menar, snart blir det seriöst. Snart kommer den dagen då man står på tröskeln till sitt liv, sitt riktiga liv.

Vi har spenderat 13 år av våra liv i skolan, sexårs inräknat. Vad gör vi nu? Vi har inget att komma tillbaka till när sommaren är slut.
Det har vi alltid haft förut. Skolan är en sådan säkerhet för oss, nästan som en familj. Alltid något att komma tillbaka till.
Vi kommer att splittras, alla går åt olika håll och vänner försvinner.
En sak är jag dock säker på, att jag och mina riktiga vänner kommer att hålla kontakten även om vi splittras. Att hålla kontakten är ett bevis på hur stark vänskap man har, hur mycket den betyder.

Gud, nu vill jag verkligen bort. Jag behöver komma bort. Jag vill inte tänka, jag vill inte fatta några som helst beslut alls. Jag vill säga upp mig från världen och bara krypa in i mitt skal för en sekund. Ta en ordentlig funderare på vad jag vill. Inte det ideal som omvärlden vill pracka på mig.
Det är mitt liv, och det är väl det som är bäst för mig som räknas?

Inget känns rätt för mig nu. Min plan angående jobb och framtid, har gått i kras. Den finns fortfarande där, men det känns inte bra.
Det känns inte rätt.
Ingenting känns riktigt rätt..

Gah, jag vill inte tänka. Jag tänker för mycket. Jag blir så förvirrad, och ju mer jag tänker desto krångligare blir svaren. För egentligen så ligger dem framför näsan på mig.

I wish I could paint the future.

Min största skräck är att bli en sån där som sitter på sitt kontor halva dagen, har möten andra halvan och kommer hem helt död. Jag vill inte ha ett 8 - 16 jobb. Blotta tanken på det skrämmer livet ur mig. Jag vill inte bli en grå person, en kvinna med pennkjol, stram knut i nacken, glasögon och en portfölj.

Kan inte någon bara bestämma åt mig? Ta alla viktiga, livsavgörande beslut så att jag slipper göra det.

Jag är inte redo för det här, och en del av mig undrar om jag någonsin kommer att vara det?