let's delay our misery

Godmorgon.

Tisdag är det idag, mycket bra. Veckan går framåt i alla fall. Det var meningen att jag och Natalia skulle ut och promenera vid 9 tiden imorse, men det var så kallt ute och vi tyckte att det var skönare att ligga och mysa i sängarna våra, så vi skippade det.
Vi ska ta det ikväll istället. Myspys.

Nu sitter jag och äter frukost, tre mackor och varm oboy. Det kändes riktigt höstigt idag så jag gjorde varm choklad i en stor kopp, dundermys. Jag sitter i soffan, lyssnar på musik och väntar på att posten ska komma. Jag tror att mitt paket från asos ska komma idag, så därför sitter jag som på nålar.
Annars händer det inte så mycket idag, jag skulle ju som sagt ner på stan och lämna boken, men jag känner inte för det när det är så kallt. Usch.
Jag är inte gjord för Sverige, inte alls.

Jag har ont i magen också, as usual. P-pillren jag har hjälper inte mycket mot värk inte.
Men det gör inte mig så mycket idag faktiskt. Jag mår bra,
det känns bra. För första gången på väldigt länge känns det som att jag är på väg någonstans. Jag vet inte vart, eller varför det känns så men jag protesterar inte. Jag har släppt det, och jag vet att det kommer att fixa sig.
Det är precis som mamma och Iwan tidigare sagt, jag är så inne på att komma iväg så att jag glömmer allt annat. Jag är så fokuserad på min vilja att komma bort så jag glömmer., jag vet inte hur jag ska förklara det. Vi tar ett exempel med att jag vill ha kontrollen över allt: Could you let go of wanting to be in control. Det är så, men jag kan inte förklara det. Jag måste släppa viljan att komma iväg, annars blir det bara knöligt.
Jag vet att det kommer hända, jag har tillit till det därute. Jag kommer att känna igen tecknen, de små hjälpande händer jag får för att ta mig dit jag vill, när de kommer.



Note to self:
Låna filmen The Secret av mamma!
Ett måste.

Puss