Det här blir personligt. Och jobbigt. Jag vet inte riktigt hur jag ska börja och jag vet inte riktigt om jag förstår heller, om chocken lagt sig. Sen om du tycker att det här är allvarligt eller inte skiter jag fullständigt i. Det är du som väljer om du vill läsa eller inte, men jag måste få skriva av mig och vill inte prata, det är alltid lättare att skriva.
Igår när jag jobbade så fick jag ett samtal från min far. Farmor hade varit på läkarbesök och hon har cancer. Den är elakartad och hon har cancer i halsen, bröstet och lungorna.. Jag fick en chock och det var ett jävla under att jag kunde jobba tiden som var kvar. Det blev helt tomt i huvudet och jag kände bara för att bryta ihop totalt.
All kraft sögs ur mig och jag visste inte vad jag skulle säga, det vet jag fortfarande inte. Alla möjliga frågor susar runt i mitt huvud; kommer hon att dö av cancer eller av ålder? Är det ärftligt, har min pappa cancer? Har Sara cancer? Har jag cancer?
Allt som jag är livrädd för när det gäller farmor har slagit in. Först fick hon problem med stämbanden, sedan började hon tyna bort. Nu är det ännu värre.. Hon har tydligen gått ner ännu mer i vikt och det är frågan om tid nu. Vi vet inte om hon orkar med sällskap i helgen, men förhoppningsvis gör hon det. Om sist jag träffade var sista gången innan hon.. ja.. då vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag bryter ihop när det händer.
Jag är även livrädd för att se min pappa bli ledsen. Det klarar jag inte av att se. Älskade pappa, ännu en bit försvinner av mitt hjärta. Allt som jag är livrädd för.
Älskade farmor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag vet att det är lätt att säga, men du kommer klara dig igenom det här. Du har många som stöttar dig, många som alltid kommer att stå vid din sida. I med och motgångar precis som du gjort för alla andra. Så när du faller och känner att allt är värdelöst då kommer vi finnas här för dig, jag kommer finnas här.. Precis som du funnits för mig. <3
ja det låter som en jävligt bra idé
Skicka en kommentar