sjuttonde mars

take your time
to trust in me
and you will find
infinity

Jag fick hem papper från Kilroy idag.. Det var papper om SMC och SBCC som jag nu sitter och snokar igenom. Jag kollar även på hemsidan och jag känner att för varje rad jag läser så känns det mer rätt. Sen när jag inte kollat runt ett tag så svalnar det och jag börjar tänka i andra banor, men så fort jag tittar på utbildningar igen så känns det återigen rätt. Jag undrar hur sjutton jag ska kunna bestämma mig?

Och när man väl bestämt sig, då kommer andra frågor upp. Vågar jag? Klart jag gör. Vill jag? Det tror jag. Klarar jag av att lämna allting här hemma? Jag vet inte.. Att det ska vara så jäkla svårt, kan man inte bara skita i all påverkan från andra människor och göra det man själv vill? Det är lätt att säga det man vill, sen när man tänker på allt man lämnar så kommer man på andra tankar.. Det är så jäkla tråkigt, jag vill veta att jag kan åka iväg något/några år, komma hem och se att inget är förändrat. Men det går inte, allt kommer att vara förändrat.

Ändå ska jag se det från min synvinkel, det jag vill. Det är ju ändå mitt liv och jag gör vad jag vill med det, men jag klarar inte av att svika människor. Jag vill inte möta andras blickar när jag säger att jag bestämt mig. Samtidigt vet jag att det är once in a lifetime. Jag har förmodligen inte samma möjligheter när jag är 30..

Åh jag blir nervklen!
Tänk om någon bara kunde säga åt mig vad jag ska göra så blir alla glada. Eller om jag kunde göra flera kopior av mig själv så att alla kan ta en piece var. Det skulle bli mindre komplicerat.

Anyhow, nu sitter jag i soffan och gör absolut ingenting. I väntan på att jag och Nati ska färdas till jobbet om en timme så finns det inte så mycket att roa sig med. Igår kom vi i alla fall överens om att vi skulle ut och gå idag, sagt och gjort så ställde jag klockan innan 09 och strax efter knallade vi ut.
Mycket skönt och mycket bra. Jag tror att vi båda ventilerade ut massor av saker och det var skönt att komma hem sen igen och veta att jag gjort någon nytta idag.

Jag ska återgå till att göra ingenting, jag måste ändå strax göra mig klar för jobbet. Har inte ens ett ansikte på mig ännu. Usch, jag skulle behöva ett lyckopiller eller något liknande som får mig att bli gladare och piggare. Jag ska även fundera på det ovannämnda..

På återseende, på twitter.