snälla, snälla

... befria mig från mitt arbete.

Jag orkar inte mer nu, räcker det inte att jag har slitit från klockan 14, jag ska slita så två dagar till? Aldrig någonsin har jag känt att det är så jobbigt att ha ett arbete. Jag vill inte bli vuxen med ett 8-17 arbete. Blä!

För övrigt har jag inte funderat något över det jag skrev om i tidigare inlägg. Jag ska ta och läsa igenom broschyrerna jag fick hem idag när jag kommer hem.. Får även ta en diskussion med kära mamma om ett tag, får se vad dem tycker. Jag vet att beslutet hänger på mig men trevligt att ha någon som pushar på.

Nu ska jag fortsätta jobba den sega, tråkiga timme som är kvar innan jag får komma hem. Längtan till sängen har aldrig varit starkare. Tack precious Natalia som håller hoppet uppe för mig. Saknar Johanna också. I love you both!

Puss