tjugoandra april

Jag har funderat på det där med förhållanden. Jag undrar om olika personer som har ett förhållande blir lika när det kommer till kritan, t.ex. om ett gäng kompisar, alla har förhållanden, umgås med varandra och berättar allt, men när man ses allihopa (då menar jag alla par) så visar man upp något helt annat än vad man berättar om.

Vill vi visa upp den fasaden, att allt är perfekt och himlans bra när det egentligen inte är det? Vågar ingen vara det paret som erkänner att vi har problem, att vi precis har bråkat eller att vårat förhållande hänger på en skör tråd? Klarar vi inte av att vistas i närheten av andra människor som är i ett förhållande utan att genast bygga upp dessa murar som utåt sett visar den perfekta fasaden - det perfekta förhållande, men som inåt sett håller på att raseras?
Förhållanden är inte enkla och det vet alla som någon gång varit i ett. Det krävs uppoffringar, tålamod och framförallt en del kärlek för att få ett förhållande att fungera.

Det är bara dags för oss att erkänna