Det var vinter och jag skulle visa Bea vem vi skulle bo hos. Vi åkte med en buss som stannade utanför en röd liten stuga med massor av snö omkring, vi gick dit och plingade på och ingen mindre än Perez Hilton öppnade. Han pratade engelska men vi förstod och uppfattade det som svenska, för vi svarade på svenska. Bea blev överlycklig (fråga mig inte varför) och bara stod och fnissade och hoppade medan jag blev förvånad över att det var han vi skulle bo hos. Jag visste inte egentligen utan låtsades bara veta vem vi skulle bo hos för att inte verka dum.
Han var i alla fall inte så förtjust i att vi två skulle bo hos honom, i början, men när dagarna var över så var han jätteglad att vi bott där och han gillade oss verkligen. Det gjorde han rätt i för
what's not to like liksom.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar